En helt vanlig, blåsig majtisdag slutar för en Malmöfamilj med att polisen måste bevaka deras radhus efter att de fått ta emot hotsamtal efter hotsamtal. Deras son och bror sitter i polisförhör. Det är hans fel att tusentals fotbollsfans har fått kvällens match och sin fotbollsglädje förstörd. Några av dem vill ge igen. Nästan på minuten en timme efter att matchen avbröts länkar någon till 18-åringens Facebookprofil i en diskussionstråd på forumet Flashback.
Jag vet inte om det var den första publiceringen av hans personuppgifter. De kan ha spridits redan tidigare än så, på Facebook, andra forum och Twitter, men var det började är inte det viktiga. För några år sedan hängdes personer i sådana här fall ut på smalare diskussionsforum. I dag sker det på Facebook och görs av sådana som du och jag, våra kollegor, grannar eller klasskamrater. Alla som var på plats på Swedbank stadion denna blåsiga majkväll kunde se vem det var som sprang in på planen. Väljer man att hoppa in på en fotbollsplan mitt i ett pågående Skånederby har man liksom valt att synas, det är inte mycket att orda om. Att några skulle känna igen ansiktet och skriva hans namn på nätet var inte heller oväntat. Malmö är Sveriges minsta storstad, alla känner apan och allt det där.
Men det var startskottet för en lynchmobb som under allt från hårda ord till uppmaningar om hembesök och rena dödshot spred killens namn, personnummer och adress på nätet. På onsdagen hade 3 000 personer enats i en Facebookgrupp för dem som hatar den namngivne 18-åringen. Gruppens administratörer hade fullt upp med att radera inlägg som passerat lagens gränser. Vem som helst tar självmant på sig domarrollen och mötesplatserna på nätet blir domstolen. Oskyldig till motsatsen är bevisad har blivit skyldig så snart någon hittat din bild på nätet.
Efter bara några timmar tror vi att vi vet allt om huliganen.
Vi dömer honom efter den kortfattade information vi hittat på hans Facebookprofil innan den stängdes ned – eller kanske efter vad vi hört att andra hann läsa. Att han röstade på Sverigedemokraterna betraktas som fakta. Att tro att man kan hitta sanning i vilka grupper någon är med i på ett forum är farligt – givetvis kan vi inte veta hur han röstat. Men det är lättare att dödshota ett monster än en människa.
Jag undrar vad de som sprider 18-åringens hemadress skulle känna om någon tog uppmaningarna på allvar och misshandlade honom?
Jag vill tro att det är få som vill se det hända på riktigt. Det är hårda ord som är lätta att skriva i ilskans hetta. Förmodligen utan en tanke på vem som kan drabbas och på att det man gör till och med kan vara olagligt.
Under tiden håller sig en polisbevakad 18-åring och hans familj inomhus.